Dagen efter...

Hur gick då utställningen? Nja, så där. Domaren var en kräsen en, han spred verkligen inte höga omdömen omkring sig vilket gör Lisabets "excellent" extra bra. Nemo föll honom inte riktigt i smaken, men vad gör väl det? Hans goda lynne lös i alla fall igenom och för oss är det viktigast. BIF, Bäst i Familjen, var ett uttryck jag fick lära mig och det är han definitivt.

Stora dottern fick prova att ställa honom i Barn med Hund och det blev dagens höjdpunkt då det gick väldigt bra. Hon, som aldrig provat förut, skötte allt med glans! Tror vi får testa "på riktigt" nästa gång.

Nåväl, efter en så stressig dag som igår med så många hundar och dessutom en bilfärd så var Nemo idag helt slut. Han har mest legat i skuggan och vilat. Att det råkade ligga några överblivna gatstenar på hans favoritplats gjorde inget- de fick duga som huvudkudde ;-)

Valpar överallt!

Oj vad tiden går!

Vad har hänt sedan sist, ja, ingen aning, men nu är det april och imorgon ska vi till Bohus för att ställa ut Nemo! Det är såååå spännande, inte själva resultatet för han är ju världens vackraste, det vet vi redan, men hela grejen med massa hundar och så vi mitt i alltihop. Tur att Tittis dotter ska visa honom, tror inte jag hade fixat det. Vi har tränat och han travar fint bredvid mig och efter att Veronica visat hur vi ska ställa honom så går även det rätt ok. Jag skriver rätt ok, för det är inte perfekt och hur det går med störmoment runt omkring vet jag inte. Eller jo, det vet jag, det kommer att bli svårt. Har tagit fram lever och prinskorv att muta honom med!

För två veckor sedan var vi hos Titti för att hon skulle få snygga till honom. Det behövdes! Han var fruktansvärt långhårig när vi lämnade honom. Hur som helst, som väl var, var det tio valpar kvar av de tjugo hon fått i vår. De formligen kryllade, hur mysigt som helst. Vi hade kunnat stanna hela dagen tror jag. Nu blev det inte så utan vi for iväg och fick sedan hämta Nemo på kvällen igen och tänk, det fanns en welsh under all päls! Förra lördagen var så Veronica här och fixade till det sista. Jag lovar att ni ska få före och efterbilder snart.

Håll tummarna imorgon!

Mer tråkigheter, men snart vänder det!

Vi hade som sagt en tung höst och vinter, det hela gick från dåligt till sämre när min styvfar gick bort dagen efter annandagen. Det räcker nu!

Vi bokade således en resa för att få komma bort och koppla av när begravningarna var avklarade. Och vart tror ni den resan skulle gå? Jo, till Egypten naturligtvis. Jag vill på intet sätt förringa deras kamp för demokratin, men det var inte vad vi behövde..... Men, men nu tror vi det har vänt. Vi lyckades knipa sista platserna till Gran Canaria istället och vädret där blev jättebra, ja hela resan blev en hit. Vi gjorde INGENTING! Under tiden vi var borta och kopplade av så var Nemos hos Cissi med familj. Det är så skönt att veta att han har det bra, det gör saknaden lättare. För det är tomt utan hans nos vid sängkanten på morgnarna.

Nu är ju detta en blogg om Nemo och inte om oss och därför kommer the BIG NEWS- om än väldigt sent....

Nemo blev pappa till sju tikar och en hane i trettonhelgen!! Världens sötaste, naturligtvis. Vi har bara spanat i dem på Tittis hemsida, men åh, vad vi blir sugna. Humlan är mamma till valparna, och Humlan är ju en av de welshar vi träffade på utställningen i Bohus förra våren som gjorde att vi fastnade för rasen. Kan det bli en bättre kombination?

Det skulle vara kul att ställa ut Nemo, vi fick tips om en utställning nästa helg, men det är lite för snart. Kanske någon vet något om någon annan som kan vara bra att börja med?

Jag, Mamman, var på hundkurs helgen innan vi åkte på semester. Det var en eftermiddag med teori som iofs var väldigt tänkvärd men tyvärr skuggades intrycket då ledaren var sjuk och föreläsningen kortades i tid. Hoppas praktiktillfällena blir mer positiva.

Skönt med hund som tröstar

Den här hösten har ju varit lite tung och vintern blev inte bättre. I helgen dog vår farfar, efter en knapp vecka på sjukhus då vi vakat dygnet runt. Att ha barn och hund i ett sådant här läge innebär vissa praktiska problem, men tack vare fantastiska vänner har allt löst sig och vi är så tacksamma!

Barnen lever ju väldigt mycket här och nu och vi vuxna kastas mellan sinnestämningar och verkligheter på ett sätt som på ett sätt är skönt men som också är ganska kämpigt. Då är det väldigt skönt med Nemo som tröstar på ett icke-krävande, icke-talande sätt. Han bara finns där och är så tillgiven. Ännu en gång är jag glad att vi hittat vår Nemo!

Äntligen hemma!

Som vi saknade vår Nemo veckan när han var hos Titti "på jobb"! Nu hoppas vi bara att det blir nå´t så han inte var där i onödan. I och för sig hade han nog buskul, eller som vår femåring svarade på frågan om hon trodde att han saknade oss: nej mamma, han är ju med fem brudar, skulle inte tro det.

Han fann sig i alla fall i att följa med oss hem och vi har inte märkt några konstiga tendenser så vi tror att han är rätt nöjd även här.

Idag var han med och hämtade stortjejen i skolan. Blev stoppad av minst tio barn som skulle gosa och alla visste hans namn. Kul! Kan nog anmäla honom som officiell maskot om skolan skulle behöva en sådan.

Höstlov

Så är vi i sommarparadiset igen, fast den här gången är det höst, ordentlig höst. Just nu blåser det halv storm utanför fönstret och regnet kommer och går. Här inne är det dock varmt och gott, brasan sprakar i kaminen och vi har just ätit en försvinnande god portergryta. Det går ingen nöd på oss alls!

Vi har haft sällskap av sommarkompisarna ett par dagar, de åkte i förmiddags så just nu deppar Nemo. De har så himla kul de där tre. Nu är det lite för kallt för att vara ute längre stunder men istället har vi dörrarna öppna till trapphuset och så springer hundar och ungar fritt mellan våningarna. Kollo när det är som bäst!

Vi har fiskat hummer, ja vi och vi- de som haft stadiga fötter har varit ute och vittjat tinorna. Jag var med en gång då solen sken (!) och det var näst intill vindstilla. Kanske var därför vi inte fick nå´t den gången. Tre humrar blev det totalt, och en förfärlig massa krabbor. De sistnämnda var mest geggiga och sörjiga inuti så vi åt bara klorna. Den kväll då det var uppehåll dukade mammorna upp en kvällsbuffé nere vid badplatsen med hummer, champagne, äppelkaka och varm choklad. Papporna lurade ut alla barn, inklusive två lånebarn, för en kvällspromenad med hundarna. När de kom runt hörnet möttes de av alla tända ljus som vi ställt ut i klippskrevor och på bordet. Som vanligtblev det lite Norénvarning. Den här gången var det ett par förbipasserande hundar som stressade Nemo, en trött femåring och en ond fot som ställde till det. Vi väljer dock att glömma de tråkiga delarna och enas om att det var en riktigt mysig kväll!

Grannarnas underbara Bracco italiano löper och vi kan säga att viljan är det inget fel på hos Nemo, känns lovande inför stundande arbete. Vi hoppas att Humlan är lika villig.

Snart dags för långa promenader igen

Ja, Nemo har ju fått dem hela tiden, med husse, men snaaaaart får även matte börja promenera igen. Har tagit av "pjäxan" idag och ska nu gå med klackskor i fyra veckor, från morgon till kväll. Kändes väldigt vingligt måste jag säga och kryckorna kommer nog användas flitigt de närmaste dagarna, om inte annat så för balansen.

Förra helgen var vi hemma hos Mormor. Hennes man mår inte så bra och vi var och hälsade på på hans nya boende. Nemo var också med, vi hade kollat att det var ok. Gissa om det var populärt!?! Alla tanter och farbröder lyste upp när vi gick genom korridoren och Nemo skötte sig exemplariskt. Vilken glädje och lyckliga de som får ha hund- och kattsällskap på "hemmet"!

Vi var även en sväng på "torget", lördagsnöjet i Jönköping. Där kom det fram en vilt främmande man och frågade om welshen var lika trevlig som han hade hört. Vi kunde ju bara prata gott om rasen och Nemo gjorde allt för att understryka det vi sa ;-) Det är väldigt kul att ha en så trevlig hund! De hade en äldre terrier och planerade för nästa hundköp, vi tipsade naturligtvis om Werinas.

Nästa vecka ska vi träffa sommarkompisarna igen och mot slutet av veckan ska Nemo iväg och "jobba"- vi får hoppas att damen ifråga släpper till. ;-)