Dåliga nyheter, för matte

Surt, surt, surt! Mamman har slitit av sig hälsenan och kommer att opereras imorgon. Minst sex veckor med benet i paket väntar. Först lät det riktigt illa, gips som man inte får stödja på. Nu har jag kommit med i en studie vilket gör att jag istället kommer få en "pjäxa" och avsikten är att jag ska belasta foten redan från början genom att gå och jag kommer få sjukgymnastik redan nästa vecka. Jag kommer väl tyvärr inte kunna gå ut i skogen på långpromenader, får överlåta dem på maken, men jag kan väl i alla fall rasta Nemo i närområdet efter ett tag. Som väl är har vi just tränat in grannens tjejer så idag kom en av dem hem från skolan på lunchrasten för att ta ut Nemosen på en runda. Skönt med goda grannar!

Höst inklusive kaninjakt!

Det verkligen längesedan, men det får skyllas på att sommaren varit ovanligt hektisk. Nu är det i alla fall höst igen och ordningen börjar återgå till den normala.
Nemos badglädje och framförallt fågelglädje gav en hel del problem. Han drog ett par gånger, kastade sig utför någon hög klippa och simmade RAKT UT, utan en tanke på hur han skulle orka eller hur han skulle kunna ta sig upp igen. Inkallningen fungerade INTE i de här lägena utan det kändes rätt olustigt och han fick därför finna sig i att gå kopplad runt ön. Jag måste tillstå att det känns lite hopplöst- när vi tränar inkallning är han helt med på noterna och sköter sig perfekt- hur ska vi då få det att fungera i vardagen? Tar tacksamt emot tips!
Nåväl, de tre musketörerna hade urkul hela sommaren och lyckades väl sätta skräck i åtminstone ett par andra hundar på ön. Lite tomt har det varit för oss allihop sedan vi skiljdes åt i mitten av augusti, nu dröjer det till höstlovet innan vi träffar de andra igen. Lite kul är det därför att vänner till oss tagit hand om Lyxa, en annan av Werinas hundar. Nemo och hon har träffats en gång och tyvärr var Nemo lite väl närgången. Tror dock att vi ska försöka fortsätta träffa dem med jämna mellanrum för hon var en särdeles trevlig tik tycker jag.

Nu till den, för mig i alla fall, stora händelsen: Nemo har haft ett skarpt sökuppdrag som lyckades!
En dag förra veckan hade grannarnas kanin smitit. Efter att ha hjälpt till att söka lite planlöst slängde jag ur mig att vi kanske skulle testa med Nemo, dock utan garantier. Det kunde ju i alla fall inte skada. Nåväl, jag hämtade honom, lät honom lukta på lite kaninpäls och kommenderade "sök" och han började direkt sniffa runt på gräsmattan. Efter att ha markerat ett par gånger vid samma ställe i häcken mot grannen gick vi ut på gatan, rundade deras hus och kom in på baksidan. Nemo satte full fart mot motsvarande ställe i häcken och nosade sig sedan vidare till ett marknära plank mot en tredje granne. Här markerade han jättetydligt och jag förstod att på andra sidan fanns något. På baksidan av planket var det ett cypressbuskage med en kompost så risken var överhängande att där skulle finnas råttor, men minsann, efter att kaninägaren kommit runt i en annan vinkel så visade det sig att det var en liten bortsprungen kanin som satt där och tryckte!! Gissa om jag var stolt! Att det sedan tog en dryg halvtimme i spöregn att få ut den stackars kraken var en annan sak.
Vi har annars ägnat oss en hel del åt att spåra människor, dvs någon av oss har sprungit och gömt sig i skogen och sedan har Nemo fått leta. Enkelt upplägg men jättekul för hela familjen!