Trygg i bur

Förra veckan var jag på väg att ge upp ensamhetsträningen (finns det nå´t sådant ord förresten?). Nemo bara pep och tog sig förbi gallret och var allmänt olycklig. Efter ett samtal med vår "hundkonsult", en fd kollega, införskaffades en stålgallerbur. Vi satte den innanför ytterdörren så Nemo fortfarande skulle kunna kolla ut genom fönstret. Han accepterade den direkt och la sig där så fort han kom in efter promenaden. I helgen hade vi, som ni förstår av tidigare inlägg, ingen chans att testa att lämna honom ensam- huset var ju fullt av folk hela tiden. I måndags låg Pappan sjuk i sovrummet som ligger högst upp, längst bort i huset. Där låg han alltså med dörren stängd och därför lät jag Nemo vara i hallen, utan kompostgaller, när jag lämnade tjejerna på morgonen. Tydligen hade inte Nemo koll på att husse var kvar, då hade han förmodligen sprungit upp och krafsat på dörren- han vill ju alltid vara där vi är. Han hade ylat ett par minuter och sedan varit helt tyst och när jag kom hem låg han i buren. Nemo alltså, inte husse! ;-)
Nåväl, när jag hämtade tjejerna lämnade jag honom igen. Den här gången ringde jag upp hemnumret så jag skulle kunna lyssna. På vad då kan man fråga, Nemo var knäpptyst hela tiden. Senare på dagen lämnade vi honom ensam i en och en halv timma, samma sak igen!!! Det var alltså en trygg bur som behövdes!
Tisdag och onsdag har vi jobbat som vanligt och Pappan har åkt hem på lunchen för att rasta Nemo. Vi har haft grannar på spaning men inte ett pip från vårt hus, inte ens när brevbäraren smällde i brevlådelocket!! HURRA!!!

Trevlig hund!!

Igår bestämde vi ju oss för att bli fodervärdar på riktigt och då måste det till ett kontrakt. Dessutom måste Nemo "besiktigas" dvs en veterinär måste utfärda ett friskhetsintyg senast 7 dagar innan kontraktet undertecknas. Idag for vi därför till Djurkliniken. Veterinären Anna klämde och kände på hela Nemo, tittade både här och där och sedan fyllde hon i ett Besiktningsprotokoll. På alla punkter skrev hon UA (utan anmärkning). Längst ned fanns rubriken Övriga kommentarer. TREVLIG HUND!!
Visste vi väl redan!

Elddop

I helgen har Nemo "testats" för fullt. Först var det släktkalas för Lilla M och hennes kusiner i lördags, på kvällen var Mormor hund- och barnvakt och Mormor är väldigt selektiv när det gäller hundar. För henne finns det bara två kategorier: Bra och Dåliga, de flesta tillhör kategorin Dåliga. Nemo charmade henne dock totalt och klassas alltså som Bra. Skönt!
På söndag förmiddag var det så dags för barnkalas för Lilla M med alla tjejer från dagis. Tio prinsessor i åldrarna 3-6 år stormade huset och allt man kan säga var att Nemo tog det med bättre ro än Mamman och Pappan. Han fick finna sig i att vara instängd bakom kompostgaller i gästrummet tills alla kommit in. En del av tjejerna var väldigt reserverade, en kort stund, men efter ett tag satt alla i gästrummet och klappade och pratade med Nemo, även de mest hundrädda! Tror vi skulle kunna ta bra betalt för att använda honom i terapi för att bota hundskräck! När leken var i full gång hittade vi Nemo i lugn och ro vilandes i dörröppningen, utanför kompostgallret!
Sammanfattningsvis klarade han och vi alla prövningar ganska hyfsat så på eftermiddagen beslutade vi tillsammans med Nemos ägare att prövotiden var över och Nemo kommer att stanna hos oss!!

Sömntuta!

Vad är det för hund vi har träffat på? En riktig sömntuta är det! Och allvarligt talat, ska hundar verkligen ligga så här när de sover? ;-)

Litet steg framåt

Idag har vi träffat Lapphundarna igen, väldigt nyttig träning för både Mamman och Nemo. Först kom de och hämtade oss och vi gick en lång omväg till rastgården utan att hundarna fick hälsa. Mamman fick en del goda råd och Nemo lugnade sig ganska snabbt och köpte läget. Han fick gå med halvlång lina och drog nästan ingenting efter en stund. Väl framme i rastgården släppte vi hundarna lösa och precis som förra gången så var snacket avklarat innan så de gick åt var sitt håll. Efter ett tag började de leka och rusa omkring och överraskande nog var tiken och Nemo jättebra kompisar, hon brukar tydligen hålla sig helt till "sin" hanne och vara den som markerar skarpast mot andra. Nu blev det istället hanen som tyckte att Nemo skulle hålla sig borta så Nemostackarn är nog lomhörd efter allt skällande. Hur som helst, goda kompisar var de alla tre, kunde t o m acceptera att U slängde ut godis som alla tre fick äta, huller om buller. På vägen hem gick de lugnt och stilla bredvid varandra.
Imorse fick Nemo vara ensam medan vi lämnade på dagis och skola, inget gnäll när vi kom inom hörhåll i alla fall. Efter den långa lekstunden lämnade jag honom ca 30 minuter för att hämta lite lunch. Tänkte att han var trött och inte skulle orka bry sig, men då var det lite skall och ylande när jag kom in på gatan. Han tystnade dock så snart jag närmade mig vår uppfart- det gör han alltid. Igår förmiddag var vi lite uppgivna men idag kändes det trots allt lite bättre.

Träna Nemo att vara ensam....

....är inte det lättaste. Vi har försökt med att låta honom vara i gästrummet, funkade inget vidare. Han ville verkligen bara ut. Nu har vi bytt taktik- låter honom vara i hallen, stänger av till övriga huset med kompostgaller. Nemo är ju en klättrare och ett kompostgaller är inget hinder för honom, men vi chansar på att det är ytterdörren han vill åt. Det har ju varit dit han sökt sig när han lyckats öppna dörren. Vi har låtit honom vara i hallen, gått ut en liten stund, kommit tillbaka "för att hämta något", lämnat igen utan alltför stora hälsningsprocedurer. Efter två-tre gånger brydde han sig inte ens om att resa sig och sedan fick han vara ensam i tjugo minuter då Pappan hämtade tjejerna från dagis och skola. Verkar ha gått jättebra! Fortsatt träning följer imorgon.
På förmiddagen idag var Mamman, Lilla M och Nemo på långpromenad/cykeltur. Det blir minst en långpromenad på dryga timman varje dag, tror han gillar det. Nu på kvällen var vi ute på "sista kissen"-runda och när vi kom in på vår gatstump var det inga tvivel om att Nemo ville hem och sova- han gick raka vägen till vår trappa.

Trötta grabbar

Jobbig men kul helg!

Igår började Mamman och Nemo dagen med en lååååång promenad. På vägen hem mötte vi ett hästekipage och vi satte oss ned för att låta det passera. Plötsligt svänger hela ardennerekipaget in på lilla vägstumpen där vi står och Nemo blev förståss riktigt rädd. Han backade ur sitt halsband och då blev Mamman rädd. Jag sa stanna och tack och lov- han stannade och lät mig lugnt, nåja, ta på kopplet igen! En liten seger för mänskligheten att han visade förtroende för mig!
Väl hemma fortsatte vi med "lämna ensam-projektet", gick väl sådär. Vi får öva vidare.
Kl1430 hade vi så date med U som eventuellt ska ta hand om Nemo när det kör ihop sig för vår familj. U har två finska lapphundar, en kastrerad hane och en tik och hon är riktigt duktig på det där med hundar och deras språk. Först fick hanarna mötas på var sin sida om ett stängsel. Nemo visade hur duktig han är på att klättra så U´s man K fick agera mänsklig staty för att hindra honom att klättra över.... Sedan gick vi en promenad, kopplade hundar och utan att låta dem hälsa. Så tog vi oss till den inhägnade hundrastgården som ligger ganska nära oss för att låta dem mötas på neutral mark. VI släppte in dem och döm om vår (ja, min och Pappans) förvåning när de drog åt var sitt håll för att minuten efter snusa på samma fläck! De hade nog "pratat" färdigt i trädgården. Efter ett tag började de busa och bråka lite om vem som skulle vara högst i rang, men det hela avlöpte riktigt bra!!
På kvällen lät vi Nemo gå okopplad från bilen och ut i trädgården för en kvällskiss. Då kom plötsligt grannens trötta labbe förbi och Nemo sprang dit. Det hela funkade jättebra och Mamman och Pappan skänkte U en tacksam tanke då hon gett oss självförtroende nog att låta hundarna klara sig själva. Det var en mycket trött familj som somnade fort på kvällen!
Idag har vi också haft en bra dag fylld av nya intryck. Redan kl 8 kom våra sommarhundar med Husse förbi på genomresa. Hundarna är en engelsk springer spanieltik på 5 år och en kastrerade hane,Stor Munsterländer, på 7 (?). De är världens goaste och för oss var det något av ett elddop- skulle vår hund bli godkänd? Hela vårt sommarliv bygger på att hundarna kan umgås. Det gick riktigt bra även om Nemo försökte jucka mot Munsterländern ett antal gånger, han kunde inte riktigt acceptera att han stod lägst i rang- han var ju trots allt på hemmaplan. Vi enades i alla fall om att det nog kommer att funka i sommar och därmed föll en stooooor sten från våra bröst. Nu är det bara att vara ensam som måste funka.
Vi var ute i stort sett hela dagen, promenerade och rensade rabatter. Tror Nemo är rätt trött idag också, han ligger på mattan och sover just nu.

Vi har Hittat Nemo!

Det här är historien om en helt vanlig familj, med helt vanliga människor som träffat en helt vanlig hund! Eller också är det en helt unik familj som stött på en helt unik hund. Det beror helt på hur man ser det.
Familjen består i alla fall av Pappan, Mamman, Stora J och Lilla M. Vi har precis som många andra familjer haft en diskussion kring det där med hund. Flickorna och Mamman har varit för, Pappan har, åtminstone utåt, hållit en mer negativ profil. Alltså behövdes list, kvinnlig list. Planen såg ut som följer:
Vi lägger införskaffandet av hund till ett datum låååångt fram i tiden, typ om några år. Tightar så till väntetiden till att gälla till nästa sommar. "Åh, då har vi ett helt år på oss att gå på utställningar, välja ras och förbereda oss".
Så, en helt vanlig söndag, "råkar" vi hitta en annons för Svenska Spaniel och retrieverklubbens utställning i Bohus. "Vi kan ju åka dit och kolla lite, vi hamnar ju alltid bland retrievers och spaniel när vi pratar ras".
Väl i Bohus gav det ena det andra och när vi var klara var vi ganska överens om att en Welsh springer spaniel skulle det nog få bli.....
På vägen hem ställdes frågan lite i förbifarten- "vad är den stora skillnaden att vänta ett år mot att skaffa hund redan i sommar? Nu kan vi ju vara långlediga och vad är det som hinner lösa sig till nästa höst som vi inte skulle kunna lösa i år? Hm, egentligen inget, vi kan ju börja spana".
Måndag eftermiddag dök annonsen upp och på långfredagen var vi på Werinas kennel i Svenljunga för att träffa Nemo!
En vecka senare flyttade han in!!