Barnen lever ju väldigt mycket här och nu och vi vuxna kastas mellan sinnestämningar och verkligheter på ett sätt som på ett sätt är skönt men som också är ganska kämpigt. Då är det väldigt skönt med Nemo som tröstar på ett icke-krävande, icke-talande sätt. Han bara finns där och är så tillgiven. Ännu en gång är jag glad att vi hittat vår Nemo!
tisdag 14 december 2010
Skönt med hund som tröstar
Den här hösten har ju varit lite tung och vintern blev inte bättre. I helgen dog vår farfar, efter en knapp vecka på sjukhus då vi vakat dygnet runt. Att ha barn och hund i ett sådant här läge innebär vissa praktiska problem, men tack vare fantastiska vänner har allt löst sig och vi är så tacksamma!
fredag 19 november 2010
Äntligen hemma!
Som vi saknade vår Nemo veckan när han var hos Titti "på jobb"! Nu hoppas vi bara att det blir nå´t så han inte var där i onödan. I och för sig hade han nog buskul, eller som vår femåring svarade på frågan om hon trodde att han saknade oss: nej mamma, han är ju med fem brudar, skulle inte tro det.
Han fann sig i alla fall i att följa med oss hem och vi har inte märkt några konstiga tendenser så vi tror att han är rätt nöjd även här.
Idag var han med och hämtade stortjejen i skolan. Blev stoppad av minst tio barn som skulle gosa och alla visste hans namn. Kul! Kan nog anmäla honom som officiell maskot om skolan skulle behöva en sådan.
onsdag 3 november 2010
Höstlov
Så är vi i sommarparadiset igen, fast den här gången är det höst, ordentlig höst. Just nu blåser det halv storm utanför fönstret och regnet kommer och går. Här inne är det dock varmt och gott, brasan sprakar i kaminen och vi har just ätit en försvinnande god portergryta. Det går ingen nöd på oss alls!
Vi har haft sällskap av sommarkompisarna ett par dagar, de åkte i förmiddags så just nu deppar Nemo. De har så himla kul de där tre. Nu är det lite för kallt för att vara ute längre stunder men istället har vi dörrarna öppna till trapphuset och så springer hundar och ungar fritt mellan våningarna. Kollo när det är som bäst!
Vi har fiskat hummer, ja vi och vi- de som haft stadiga fötter har varit ute och vittjat tinorna. Jag var med en gång då solen sken (!) och det var näst intill vindstilla. Kanske var därför vi inte fick nå´t den gången. Tre humrar blev det totalt, och en förfärlig massa krabbor. De sistnämnda var mest geggiga och sörjiga inuti så vi åt bara klorna. Den kväll då det var uppehåll dukade mammorna upp en kvällsbuffé nere vid badplatsen med hummer, champagne, äppelkaka och varm choklad. Papporna lurade ut alla barn, inklusive två lånebarn, för en kvällspromenad med hundarna. När de kom runt hörnet möttes de av alla tända ljus som vi ställt ut i klippskrevor och på bordet. Som vanligtblev det lite Norénvarning. Den här gången var det ett par förbipasserande hundar som stressade Nemo, en trött femåring och en ond fot som ställde till det. Vi väljer dock att glömma de tråkiga delarna och enas om att det var en riktigt mysig kväll!
Grannarnas underbara Bracco italiano löper och vi kan säga att viljan är det inget fel på hos Nemo, känns lovande inför stundande arbete. Vi hoppas att Humlan är lika villig.
onsdag 27 oktober 2010
Snart dags för långa promenader igen
Ja, Nemo har ju fått dem hela tiden, med husse, men snaaaaart får även matte börja promenera igen. Har tagit av "pjäxan" idag och ska nu gå med klackskor i fyra veckor, från morgon till kväll. Kändes väldigt vingligt måste jag säga och kryckorna kommer nog användas flitigt de närmaste dagarna, om inte annat så för balansen.
Förra helgen var vi hemma hos Mormor. Hennes man mår inte så bra och vi var och hälsade på på hans nya boende. Nemo var också med, vi hade kollat att det var ok. Gissa om det var populärt!?! Alla tanter och farbröder lyste upp när vi gick genom korridoren och Nemo skötte sig exemplariskt. Vilken glädje och lyckliga de som får ha hund- och kattsällskap på "hemmet"!
Vi var även en sväng på "torget", lördagsnöjet i Jönköping. Där kom det fram en vilt främmande man och frågade om welshen var lika trevlig som han hade hört. Vi kunde ju bara prata gott om rasen och Nemo gjorde allt för att understryka det vi sa ;-) Det är väldigt kul att ha en så trevlig hund! De hade en äldre terrier och planerade för nästa hundköp, vi tipsade naturligtvis om Werinas.
Nästa vecka ska vi träffa sommarkompisarna igen och mot slutet av veckan ska Nemo iväg och "jobba"- vi får hoppas att damen ifråga släpper till. ;-)
torsdag 21 oktober 2010
Konstig reklam
Kan någon förklara varför jag får reklambanners för single-flickannonser på Nemos sida?? Vill inte skriva något namn eller land för då är väl risken att någon automatik fortsätter med samma reklam men ändå?? Detta är en hundblogg kära google, inget annat!! Min utsvävning angående min trasiga hälsena torde väl inte ge sådana associationer, eller?
Nemo mår bra, husse motionerar honom och granntjejerna gör en fantastisk insats på luncherna, tack och lov att de finns!
Vi tränar just nu på hur man uppför sig när någon ringer på dörren. Från början var det inga problem, men på senare tid har han skaffat sig vissa olater; springer till dörren och skäller och vill hoppa, det är inte acceptabelt. Får se hur lång tid det tar, vi jobbar i alla fall på det.
tisdag 5 oktober 2010
Glöm ris för dåliga magar!!
Ok, så har man lärt sig nå´t nytt igen. Vi frågade runt bland hundägare i bekantskapskretsen och nästan alla föreslog risavkok alternativt kokt ris för dålig hundmage. Nu har magen inte blivit bättre och efter kontakt med veterinären vill vi tala om att ris INTE är bra då det tydligen är väldigt hårdsmält! Så var det med det!
Idag prövar vi istället med medicin (som jag inte kommer ihåg vad den heter och inte orkar hämta eftersom jag tagit av mig "pjäxan") samt Hill´s Prescription diet I/D. Tre dagar får vi ge det, sedan blir det veterinären om det inte funkat. Tack och lov är Nemo inte direkt allmänpåverkad, han är lika go´och glad som vanligt.
I går kväll var det dags för kaninjakt igen, den här gången skarp jakt på vildkanin! Pappan var ute på kvällspromenad med Nemo då det plötsligt sprang förbi en kanin. Efter en liten stund fick Nemo tillstånd att spåra och j-klar vad det gick! Full fart genom hela området.
Jag ber om ursäkt för att jag inte har koll på skillnaden mellan spår och sök. Så ha överseende är ni snälla om jag använder fel uttryck. Kul att leta med nosen är det hur som helst!
söndag 3 oktober 2010
Jag och Martin Stenmarck...
....sitter i samma båt! Nu har det gått ett par veckor sedan operationen och stygnen är plockade. Själva operationen var riktigt trevlig, men dagarna efter blev ett rent smärthelvete. Aldrig mer!
Idag kan jag gå relativt ok, eller förresten, inte idag för jag gick lite väl mycket i fredags så helgen har varit hemsk. Försäkringskassan är inte världssnabba, hade tänkt börja jobba så smått imorgon men har inte fått beviljat taxiresor ännu så det lär dröja ett par dagar till.
Men det här är ju Nemos blogg så nu övergår vi till honom. Just nu är han magsjuk, spännande- not :-(
Han har utsett tjejernas lek-/datorrum till alternativ rastplats om vi inte är tillräckligt snabba på att uppfatta signalerna- ganska äckligt, men skönt att veta var man ska leta.... Det är fasta som gäller just nu, får se om det blir lite risavkok ikväll. Tur i oturen att det inträffade under helgen när Pappan är ledig eftersom jag har lite svårt att sanera. Tur för mig!
Granntjejerna sköter sitt ansvar med lunchpromenaderna perfekt. Och det är så skönt att veta att det funkar!! Mormor har varit här några dagar då Pappan var på tjänsteresa och hon gjorde ett jättejobb. Kul att även det fungerar!
En dag hade vi besök av Nemos förra matte och lillhusse. Tyvärr visade Nemo prov på sin senaste ovana, att hoppa när han hälsar så lillhussen trillade omkull. Det gick dock bra och verkar inte som det satte några större spår. Jobbar hårt med att bli av med den ovanan, överhuvudtaget försöker vi just nu att lugna ner honom när det kommer besök. Han vill gärna rusa fram och hälsa, hoppa, pussa. Gäller bara att få med småtjejerna, de inbjuder ju till kram- och pusskalas och då blir det som det blir. Ja, ja, det ska nog gå att få pli på honom igen.
tisdag 14 september 2010
Dåliga nyheter, för matte
Surt, surt, surt! Mamman har slitit av sig hälsenan och kommer att opereras imorgon. Minst sex veckor med benet i paket väntar. Först lät det riktigt illa, gips som man inte får stödja på. Nu har jag kommit med i en studie vilket gör att jag istället kommer få en "pjäxa" och avsikten är att jag ska belasta foten redan från början genom att gå och jag kommer få sjukgymnastik redan nästa vecka. Jag kommer väl tyvärr inte kunna gå ut i skogen på långpromenader, får överlåta dem på maken, men jag kan väl i alla fall rasta Nemo i närområdet efter ett tag. Som väl är har vi just tränat in grannens tjejer så idag kom en av dem hem från skolan på lunchrasten för att ta ut Nemosen på en runda. Skönt med goda grannar!
onsdag 1 september 2010
Höst inklusive kaninjakt!
Det verkligen längesedan, men det får skyllas på att sommaren varit ovanligt hektisk. Nu är det i alla fall höst igen och ordningen börjar återgå till den normala.
Nemos badglädje och framförallt fågelglädje gav en hel del problem. Han drog ett par gånger, kastade sig utför någon hög klippa och simmade RAKT UT, utan en tanke på hur han skulle orka eller hur han skulle kunna ta sig upp igen. Inkallningen fungerade INTE i de här lägena utan det kändes rätt olustigt och han fick därför finna sig i att gå kopplad runt ön. Jag måste tillstå att det känns lite hopplöst- när vi tränar inkallning är han helt med på noterna och sköter sig perfekt- hur ska vi då få det att fungera i vardagen? Tar tacksamt emot tips!
Nåväl, de tre musketörerna hade urkul hela sommaren och lyckades väl sätta skräck i åtminstone ett par andra hundar på ön. Lite tomt har det varit för oss allihop sedan vi skiljdes åt i mitten av augusti, nu dröjer det till höstlovet innan vi träffar de andra igen. Lite kul är det därför att vänner till oss tagit hand om Lyxa, en annan av Werinas hundar. Nemo och hon har träffats en gång och tyvärr var Nemo lite väl närgången. Tror dock att vi ska försöka fortsätta träffa dem med jämna mellanrum för hon var en särdeles trevlig tik tycker jag.
Nu till den, för mig i alla fall, stora händelsen: Nemo har haft ett skarpt sökuppdrag som lyckades!
En dag förra veckan hade grannarnas kanin smitit. Efter att ha hjälpt till att söka lite planlöst slängde jag ur mig att vi kanske skulle testa med Nemo, dock utan garantier. Det kunde ju i alla fall inte skada. Nåväl, jag hämtade honom, lät honom lukta på lite kaninpäls och kommenderade "sök" och han började direkt sniffa runt på gräsmattan. Efter att ha markerat ett par gånger vid samma ställe i häcken mot grannen gick vi ut på gatan, rundade deras hus och kom in på baksidan. Nemo satte full fart mot motsvarande ställe i häcken och nosade sig sedan vidare till ett marknära plank mot en tredje granne. Här markerade han jättetydligt och jag förstod att på andra sidan fanns något. På baksidan av planket var det ett cypressbuskage med en kompost så risken var överhängande att där skulle finnas råttor, men minsann, efter att kaninägaren kommit runt i en annan vinkel så visade det sig att det var en liten bortsprungen kanin som satt där och tryckte!! Gissa om jag var stolt! Att det sedan tog en dryg halvtimme i spöregn att få ut den stackars kraken var en annan sak.
Vi har annars ägnat oss en hel del åt att spåra människor, dvs någon av oss har sprungit och gömt sig i skogen och sedan har Nemo fått leta. Enkelt upplägg men jättekul för hela familjen!
Nemos badglädje och framförallt fågelglädje gav en hel del problem. Han drog ett par gånger, kastade sig utför någon hög klippa och simmade RAKT UT, utan en tanke på hur han skulle orka eller hur han skulle kunna ta sig upp igen. Inkallningen fungerade INTE i de här lägena utan det kändes rätt olustigt och han fick därför finna sig i att gå kopplad runt ön. Jag måste tillstå att det känns lite hopplöst- när vi tränar inkallning är han helt med på noterna och sköter sig perfekt- hur ska vi då få det att fungera i vardagen? Tar tacksamt emot tips!
Nåväl, de tre musketörerna hade urkul hela sommaren och lyckades väl sätta skräck i åtminstone ett par andra hundar på ön. Lite tomt har det varit för oss allihop sedan vi skiljdes åt i mitten av augusti, nu dröjer det till höstlovet innan vi träffar de andra igen. Lite kul är det därför att vänner till oss tagit hand om Lyxa, en annan av Werinas hundar. Nemo och hon har träffats en gång och tyvärr var Nemo lite väl närgången. Tror dock att vi ska försöka fortsätta träffa dem med jämna mellanrum för hon var en särdeles trevlig tik tycker jag.
Nu till den, för mig i alla fall, stora händelsen: Nemo har haft ett skarpt sökuppdrag som lyckades!
En dag förra veckan hade grannarnas kanin smitit. Efter att ha hjälpt till att söka lite planlöst slängde jag ur mig att vi kanske skulle testa med Nemo, dock utan garantier. Det kunde ju i alla fall inte skada. Nåväl, jag hämtade honom, lät honom lukta på lite kaninpäls och kommenderade "sök" och han började direkt sniffa runt på gräsmattan. Efter att ha markerat ett par gånger vid samma ställe i häcken mot grannen gick vi ut på gatan, rundade deras hus och kom in på baksidan. Nemo satte full fart mot motsvarande ställe i häcken och nosade sig sedan vidare till ett marknära plank mot en tredje granne. Här markerade han jättetydligt och jag förstod att på andra sidan fanns något. På baksidan av planket var det ett cypressbuskage med en kompost så risken var överhängande att där skulle finnas råttor, men minsann, efter att kaninägaren kommit runt i en annan vinkel så visade det sig att det var en liten bortsprungen kanin som satt där och tryckte!! Gissa om jag var stolt! Att det sedan tog en dryg halvtimme i spöregn att få ut den stackars kraken var en annan sak.
Vi har annars ägnat oss en hel del åt att spåra människor, dvs någon av oss har sprungit och gömt sig i skogen och sedan har Nemo fått leta. Enkelt upplägg men jättekul för hela familjen!
onsdag 14 juli 2010
Semestertider
Nu är vi lediga och det innebär konstigt nog att vi har mindre tid att uppdatera bloggen. Skönt i och för sig för det är ett tecken på att datorn inte kommer fram varje dag. Fuskar med Iphonen men eftersom det inte funkar att blogga via den (såvitt jag kommit fram till i alla fall) så blir det lite långt mellan inläggen.
Nemo fick minst sagt smak för det där med bad. När jag går runt ön numera så händer det titt som tätt att han drar snett ut åt vänster och försvinner ner i havet utan att lyssna. Inte riktigt bra..... men han älskar det verkligen. Överst på hans önskelista ligger nog att lyckas fånga en mås!
Hemma på gården inser vi hur mycket de tre hundarna njuter av varandras sällskap. De har blivit en liten flock där Nemo är lägst i rang och ser upp till de andra. Så fort någon kliver in genom porten rusar alla tre ner i gången, Nemo spanar hela tiden på "kungen" för att se om han gör rätt. När de går "på stan" är han oerhört kaxig och är inte helt lätt att styra för oss tvåbeningar. Det är De tre musketörerna mot hela världen!
Ikväll norpade "kungen" en barnsko som han gick omkring med tills vi fick syn på det och sa "loss". Det tog inte tre sekunder så sprang Nemo in och hämtade den andra skon, bar ut den och såg sedan lätt fundersam ut- "vad skulle jag göra med den nu då?". Lycka är annars när han lyckas norpa någon av de andras tuggben- han bryr sig inte ett dugg om ben annars men om han kan sno ett av någon annan så är det helt ok. Han var t o m så fräck att han sprang upp tre trappor utan att vi märkte det för att sedan stolt komma ut med ett jätteben i munnen.
Undrar hur det blir till hösten när kompishundarna flyttar hem till London?
söndag 4 juli 2010
Summercamp
Nu är vi på Ön! Vi flyttade ut i fredagskväll och nu är det SOMMAR!!
Våra sommarkompisar har ju två hundar och de kommer verkligen bra överens med Nemo- det är jättekul! Inne på gården växlar det mellan fullt ös och fullständig avkoppling. Den som är på bushumör gör allt för att få igång de andra och sedan, som på en given signal läggar sig alla ner och vilar.
Igår kväll tog vi en promenad till utsidan av ön. Sommarhundarna älskar att apportera och det tog inte lång stund förrän Nemo var i havet och "hjälpte till". Han hade lite problem med koordinationen först, höll huvudet väldigt högt och simmade mer fjärilssim än hundsim. Efter en stund hittade han dock en mer behaglig teknik och det märktes att han tyckte att det var jättekul! Full fart på klipporna och sedan ett "svanhopp" rakt ut i havet! Runt, runt, runt. Nemo lyckades t o m apportera, eller nåja, han hämtade leksaken, tog den i munnen och simmade in till klipporna. Den sista detaljen, att leverera till matte, missade han dock. Han ville hellre simma en sväng till!
Väl hemma duschade vi av hundarna och det triggade tydligen en lekreflex- var de fick energin ifrån vet ingen men det blev ett race i trädgården också.
Idag har vi tre slöa hundar!
onsdag 30 juni 2010
Nytrimmad
Igår var vi och trimmade Nemo. Eller trimmade? Ännu en gång inser jag att jag är nybörjare, vad heter det egentligen- trimma? Klippa? Ansa? Frisera?
Nåväl, strunt samma, men snygg blev han i alla fall. Det kommer dessutom att bli lättare att spana efter fästingar- å andra sidan får de lättare att hitta in till skinnet utan att behöva ta sig igenom en urskog först.
Nu har jag semester- hurra! Började med en tur till Småland ikväll, utan Nemosen- saknar honom redan. Tror dock inte att han skulle uppskattat bilresan följt av Astrid Lindgrens Värld tur och retur i morgon, han har det bättre hos Pappan.
söndag 27 juni 2010
På midsommarafton var vi 8 vuxna och 8 barn och en Nemo. En av småkillarna var väldigt hundrädd- gissa vem som höll i kopplet när vi gick till midsommardansen? Det är verkligen jättekul!!
Igår skjutsade Pappan tjejerna till mormor, Nemo åkte med och på hemvägen hälsade de på Mamman på jobbet. Vi har en liten damm vid vår uteplats och den är full av karpar. Vet inte riktigt om de uppskattade Nemos besök, men det gjorde jobbarkompisarna. Ännu en gång fick vi njuta av att höra folk berömma vår coola, snygga kille!
Lugn ja, den vänstra bilden är från i eftermiddags då han satt/låg i husses knä efter middagen. Den högra är tagen när Lilla M hade dagisavslutning för ett tag sedan. Då låg Nemo helt avslappnad i gräset framför oss hela tiden trots att det var fullt med folk och uppträdanden på scenen.
tisdag 22 juni 2010
Examen
Igår fick vi diplom Nemo och jag. Det var sista gången på hundkursen, den här gången enbart teori men vi tog tillfället i akt och körde "miljöträning", dvs att ligga avslappnad vid mattes fötter trots andra hundar i samma rum. Gick bra, även om han flämtade en hel del.... Äldsta dottern var med för första gången. Hon ska få vara med i höst om vi går någon aktivitetskurs så det här var ett litet test för att se hur stilla en åttaåring kan sitta. Inte alls visade det sig, men hon var ändå så intresserad och duktig att det var värt det!
Bilder var det ja, det kommer inom kort, jag lovar. Har haft lite för mycket att göra ett tag, men SNART är det semester!
lördag 19 juni 2010
Sommarkompismöte och löptikar
I torsdags natt kom sommarkompisarna, en engelsk springer spanielfröken på 4år och en stor munsterländer på 7! Vi släppte ihop alla tre på innergården och lät dem rusa av sig- funkade jättebra. I fredags morse var det som om de känt varandra hela livet- de växlade mellan fullständig vila och rasande busrusningar och hade superkul.
Superkul var det dock inte för Mamman när Nemo helt plötsligt öppnade porten och sprang ut med de andra två i tätt följe. Helt plötsligt skriker J att hundarna är borta och jag rusade ut på gatan, iklädd morgonmyskläder och med håret på ända. Det brukar aldrig vara en människa på gatan men naturligtvis så var där nu massor av folk och alla pekade och hojtade. Nemo hade sprungit rakt bort till grannarnas grind- innanför den fanns nämligen en löpande labbetik. Jag kallade snabbt in alla hundar, bad så mycket om ursäkt och drog igen porten. Typiskt, jag som så sent som kvällen innan bedyrat att Nemo bara öppnade dörrar om han var ensam och ville ut till oss...... Det är alltså så här det är att ha en okastrerad hane med löptikar inom lukthåll. Vi får nog fixa till något så han inte kommer åt handtaget. Tur ändå att ön är så gott som bilfri!
Inga hot spots
Det var förresten inga hot spots, förmodligen bara ett bett eller något som Nemo sedan kliat på så det blev ilsket rött. När jag lyckats uppbringa tillräckligt mycket kraft och mod för att klara att raka honom så hittade jag det inte ;-) Skönt!
måndag 14 juni 2010
En spårhund jag är!!
Idag har vi haft kul!!
På kursen ikväll var det bara tre hundar; "hundilskna taxen", "ulligulliga cockervalpen" och Nemo. Vi gick upp till en liten skogsdunge för aktivitetsträning. Först gjorde vi en sökruta med godis, både i kort och högt gräs. Jodå, det gillar ju Nemo och dessutom var han hungrig så den övningen gick bra.
Nästa övning var godis-i-trädet. Vi pillade in godisbitar i en björkstam. Förbipasserande undrade nog vad som gått snett- Nemo satt helt ointresserad nedanför trädet medan Mamman snusade och nosade på en björk....... Kände mig inte helt bekväm med situationen.......
Nästan lika illa var det med nästa övning, korvbusken. Små korvbitar uppträdda på kvistarna i en mindre buske. Nemo fick i och för sig nos på en bit, men sedan satt han och väntade på att det skulle växa ut fler bitar från just den kvisten och brydde sig föga om att det satt korvbitar högt och lågt i resten av busken. Även här gick Mamman dubbelvikt och snusade till omgivningens förtjusning. Behöver jag säga att taxen och cockern lyckades med de här övningarna?
Men sedan hände det- nu vet jag vad welshen är framavlad för! Den ska naturligtvis användas för att spåra upp bortsprungna korvar! Jag placerade Nemo (obs okopplad- så modig var jag) och sprang sedan runt i dungen som en galning med en korvbit i ett snöre efter mig. Även här fanns ett visst mått av förnedringskänsla men vad gör man inte. Sedan gav jag Nemo kommandot sök och banne mig- han följde korvspåret galant! Hurra!
Nu var jag så upprymd och modig att jag inte ens tvekade en sekund på att låta Nemo vara lös för nästa gren- hitta matte! Instruktör J höll Nemo, jag skuttade iväg som en gasell (nåja) in i skogen och sedan släpptes Nemo för att direkt spåra upp mig. Tror jag var om möjligt ännu gladare än Nemo när han hittade mig!!
Sist körde vi balans- och klätterövningar i skogen. Det var helt enkelt en fantastiskt rolig kväll, för såväl Mamman som Nemo och kanske även för en och annan förbipasserande.
torsdag 10 juni 2010
Hot spots igen....
Idag är vi på landet igen, i spöregn :-( Surt!
Inte blir det bättre av att Nemo verkar ha fått nya hot spots, den här gången bakom ena örat. Pappan har fått ringa veterinären och hämta ut mer medicin och så har han köpt en "rakapparat" så vi ska kunna raka området, allt kommer hit med en kompis ikväll. Får se hur det blir med rakningen, svårt att hålla och raka samtidigt......
måndag 7 juni 2010
En hungrig hund är en lydig hund!
Vi har en ny hund!! Igår såg vi sidor hos Nemosen som vi inte sett förut; han var livligare, busigare och ändå mer lydig och tillgiven. Grissvansen blev plötsligt jättegod, typ bästa go´a grejen någonsin! Han gnagde och bar omkring på den, stolt som en tupp! Roligast såg det ut när kinden stod rakt ut eftersom han "knött" in sista biten på tvären.......
Att hoppa upp och mysa i tjejernas sängar var en annan ny, rolig idé- gillades av alla (utom möjligen av de förståndiga föräldrarna). Vi var nere och tog ett kvällsdopp i sjön, då simmade och dök Nemo som en tokig. Han fick springa lös och fintade Mamman vid ett tillfälle då de busade med en boll- när bollen kastades åt ena hållet stack Nemo oväntat rakt åt andra hållet. Ett rejält morr från Pappan fick tack och lov stopp på honom.
Nu tolkar jag in människokänslor, men det känns som vi nått en ny nivå av samförstånd. Det verkar som han accepterat oss en anings mer, inte minst kändes det så idag när Pappan kom hem för lunchpromenaden och senare när Mamman kom hem från jobbet. Båda gångerna blev Nemo jätteglad, men på ett mer sansat sätt. Han blev inte riktigt lika tokglad och hoppig utan gosade och la sig ner för att bli klappad.
Han tycks ha förstått att vi faktiskt har för avsikt att komma tillbaka varje gång vi går-
eller så var det bara en tillfällighet ;-)
Ikväll var det så dags för prövningen med stort P igen- hundkursen. Och döm om min förvåning- det blev succé!! Sist hörde jag hur vår instruktör tipsade en annan familj om att låta bli kvällsmaten innan kursen så att hunden skulle bli lite mer på hugget. Aha, det provar vi tänkte jag och det är bara att konstatera- en hungrig hund är en lydig hund! Nu var det i och för sig övningar som vi är rätt bra på i vanliga fall, inkallning, "sitt kvar", "stanna" och följa med vid svängar, men riktigt så fint har Nemo nog aldrig följt mig förut. Jag fick t o m kasta iväg en köttbulle för att få iväg honom så jag kunde träna "stanna"!
Allra mest stolt var jag nog när vi tränade "sitt kvar". Det gick h u r b r a s o m helst! Funkade oavsett om jag hoppade, dansade, drog gräs eller gjorde nå´t annat bus och detta trots miljön. T o m "ligg" från avstånd gick bra. Senare försvårade vi övningen genom att locka in hundarna i "fotläge", följt av "sitt" och så skulle vi rusa iväg ifrån dem. Inga problem, Nemo satt kvar som ett ljus!! Heja C som tränat honom så bra tidigare, nu börjar vi äntligen komma i takt.
torsdag 3 juni 2010
Inget speciellt
har hänt, men tänkte skriva några rader ändå så ni inte tröttnar ;-)
Veckan har varit rätt intensiv för människorna i familjen; studentuppvaktning, festförberedelser och jobbiga jobb. I måndags var jag (Mamman) ledig. Vi tog en lång promenad med lapphundarna- även den här gången lät vi hundarna gå utan att hälsa. Nemo var frustrerad först, men det gick snabbare över än förra gången. Efter en stund var de helt obekymrade och kom ibland riktigt nära utan att bry sig. När vi så kom bort till en stor äng kopplade jag loss Nemo när han inte märkte det. U´s hundar var redan lösa och efter en liten stund upptäckte de att de kunde, och fick, hälsa. Det blev riktigt bra, de hälsade och busade och skötte det alldeles utmärkt. Vid ett tillfälle rusade alla tre iväg utom synhåll- jag kände hur pulsen steg lite men när jag visslade (obs- jag kunde :-) ) och ropade till kom Nemo tillbaka som ett skott!! Efter det kom han tillbaka lite då och då för att kolla på mig- på eget initiativ! Kände mig jätteglad!!
Hundkursen gör ingen människa glad dock. Där funkar ingenting, jo förresten, att gå fot gick faktiskt rätt ok. Mest positivt var att ledaren lyckades få igång honom med hjälp av en grästuva. Jag förstod att jag kanske måste göra mig mer intressant och rolig, så i fortsättningen, om ni ser någon galning som springer omkring och kastar sig på marken helt omotiverat eller gör konstiga hopp så bli inte oroliga- det är nog bara jag som lockar på Nemo!
lördag 29 maj 2010
Cool kille och minisemester
I onsdags hade Lilla M dagistemaavslutning. Massor av människor hade picnic i gröngräset framför scenen, solen sken och barnen sjöng och mitt i vimlet låg Nemo och njöt av livet! Han kan verkligen konsten att koppla av!
Senare på kvällen åkte Mamman, Lilla M och Nemo ut till sommarhuset- mycket spännande lukter blev det. Det tog en evighet att ta sig från färjan för varenda liten fläck skulle undersökas noga och sedan kissas på. På torsdagsmorgonen var vi först på café för att äta frukost och sedan fiskade vi krabbor. Nemo var inte helt nöjd med att ligga still på en klippa, särskilt inte som det gick förbi en del hundar ovanför avsatsen. Mamman tyckte överhuvudtaget att det var väldigt irriterande med alla lösa, olydiga, hundar. Om man inte har hundraprocentig koll på att ens hund lyder så ska man inte ha den lös bland folk!!
Nemos Hot Spots är klart bättre och han har accepterat att bli insmord två gånger/dag.
En liten ovana har smugit sig in i vårt förhållande; så fort någon gör minsta rörelse eller antydan till att vakna på morgonen tar Nemo det som ett klartecken att väcka matte. Han hoppar upp med framtassarna och buffar på mig tills jag vaknar....... Helt ok kl 7 en vardag, inte lika kul kl 0630 en ledig dag!
Senare på kvällen åkte Mamman, Lilla M och Nemo ut till sommarhuset- mycket spännande lukter blev det. Det tog en evighet att ta sig från färjan för varenda liten fläck skulle undersökas noga och sedan kissas på. På torsdagsmorgonen var vi först på café för att äta frukost och sedan fiskade vi krabbor. Nemo var inte helt nöjd med att ligga still på en klippa, särskilt inte som det gick förbi en del hundar ovanför avsatsen. Mamman tyckte överhuvudtaget att det var väldigt irriterande med alla lösa, olydiga, hundar. Om man inte har hundraprocentig koll på att ens hund lyder så ska man inte ha den lös bland folk!!
Nemos Hot Spots är klart bättre och han har accepterat att bli insmord två gånger/dag.
En liten ovana har smugit sig in i vårt förhållande; så fort någon gör minsta rörelse eller antydan till att vakna på morgonen tar Nemo det som ett klartecken att väcka matte. Han hoppar upp med framtassarna och buffar på mig tills jag vaknar....... Helt ok kl 7 en vardag, inte lika kul kl 0630 en ledig dag!
tisdag 25 maj 2010
"Hot spots"
Var ute på långpromenad i Delsjön idag. Det märks så´n skillnad om vi går med eller utan sällskap; om han inte har min fulla uppmärksamhet så åker nosen ner i backen och det blir mycket svårare att få honom att trava med i mitt tempo. Sund reaktion egentligen med hänvisning till det där med mindfulness...... Jobbigt dock när promenaden tar dubbelt så lång tid. Det funkar att släppa kopplet, då kommer han ikapp, men runt Stora Delsjön går ju en och annan hund så där vill jag inte ha honom lös hela tiden.
Efter lunch åkte vi till gamla Hund och Katthälsan. Nemo har ett par röda fula märken på hakan och jag ville gärna att någon skulle titta på dem. Vi fick samma veterinär som gjorde hans besiktning härom veckan och hon konstaterade snabbt att det var en ytlig hudinfektion, sk Hot spots. Kan tydligen komma plötsligt, sprida sig fort över huden men är tack och lov oftast lättbehandlat med salva. När hon rakade honom visade det sig att det var ganska spritt under pälsen så eventuellt kan det bli fråga om antibiotika (om det inte blivit bättre på onsdag). Frågade om det kunde bero på fästingmedlet men det hade inget samband. Nåväl, när vi skulle åka hem sa veterinären igen att det är verkligen en väldigt fin och trevlig hund ni har hittat! Får kontra med att det är verkligen en väldigt bra och trevlig veterinär vi fått tag på också!
Pappan fick sedan det stora nöjet att åka runt sta´n för att hämta ut salvan och han hamnade till slut i Nordstan. Visade sig att de är ett "djurapotek" så nästa gång åker vi dit direkt. Bra öppethållningstider har de också.
På kvällen var det dags för kurs igen. Knappt jag vill skriva om det, men en sak var i alla fall bra- idag gillade han köttbullar!!!!!! (Stackars Pappan får ligga i fislukten från Mamma Scan i natt, själv har jag "flytt" till jobbet).
Det är verkligen ingen lätt miljö för Nemo att vara i, han är så intresserad av alla andra och totalt ointresserad av mig. Men vi ska visa dem! Här ska tränas i veckan.
Så fort vi kom hem var han en helt annan hund igen. Förmodligen pga att jag var en helt annan matte, en avslappnad sådan, inte en stel och stressad.......
Efter lunch åkte vi till gamla Hund och Katthälsan. Nemo har ett par röda fula märken på hakan och jag ville gärna att någon skulle titta på dem. Vi fick samma veterinär som gjorde hans besiktning härom veckan och hon konstaterade snabbt att det var en ytlig hudinfektion, sk Hot spots. Kan tydligen komma plötsligt, sprida sig fort över huden men är tack och lov oftast lättbehandlat med salva. När hon rakade honom visade det sig att det var ganska spritt under pälsen så eventuellt kan det bli fråga om antibiotika (om det inte blivit bättre på onsdag). Frågade om det kunde bero på fästingmedlet men det hade inget samband. Nåväl, när vi skulle åka hem sa veterinären igen att det är verkligen en väldigt fin och trevlig hund ni har hittat! Får kontra med att det är verkligen en väldigt bra och trevlig veterinär vi fått tag på också!
Pappan fick sedan det stora nöjet att åka runt sta´n för att hämta ut salvan och han hamnade till slut i Nordstan. Visade sig att de är ett "djurapotek" så nästa gång åker vi dit direkt. Bra öppethållningstider har de också.
På kvällen var det dags för kurs igen. Knappt jag vill skriva om det, men en sak var i alla fall bra- idag gillade han köttbullar!!!!!! (Stackars Pappan får ligga i fislukten från Mamma Scan i natt, själv har jag "flytt" till jobbet).
Det är verkligen ingen lätt miljö för Nemo att vara i, han är så intresserad av alla andra och totalt ointresserad av mig. Men vi ska visa dem! Här ska tränas i veckan.
Så fort vi kom hem var han en helt annan hund igen. Förmodligen pga att jag var en helt annan matte, en avslappnad sådan, inte en stel och stressad.......
fredag 21 maj 2010
Mindfulness
Hörde på radio att Åsa Nilsonne kommit på det människor i urminnes tider vetat om : att hunden är den bästa coachen i mindfulness! Nu vet jag också det! Jag, dvs Mamman, har just kommit hem efter "sista kissen"-rundan och det var så fantastiskt rofyllt. Huvudet var extremt tungt, men efter ett tag märkte jag hur jag faktiskt började vakna till. Jag njöt av varenda steg; luften var ljummen, det luktade gudomligt av alla buskar och blommande träd, Nemo strosade bredvid mig och tittade då och då upp på mig och jag kände en sådan närvaro! Tack snälla för att jag fått bli "med hund"!!
tisdag 18 maj 2010
Nemo i vitsippebacken
Torkad blodpudding
Bara så ni vet, skillnaden mellan torkad och bränd blodpudding är hårfin, och oavsett vilket så luktar det ILLA. Försökte leta runt på nätet efter "recept" men alla var lite vaga, typ 100 grader 30 min-3 timmar! Det är en j-kla skillnad kan jag tala om mellan 30 min och 3 timmar! Detsamma gällde microrecepten, 5-15 minuter, har ni försökt köra något i en modern micro på full effekt i 15 minuter? Kan tala om att det blev bränd blodpudding efter 3 minuter...... Nästan alla recept på nätet avslutas med den klämkäcka kommentaren "du får pröva dig fram"- jo tack, det är väl det jag gör!
Tror ni Nemo uppskattade mina ansträngningar? Tror ni han skuttade ut i köket när han kände lukten av denna mumsiga anrättning? Nej, han sniffade lätt på den färska puddingen och smakade sedan lite försiktigt, sedan gick han och lade sig i korgen. Tror vi får leta vidare efter det optimala godiset!
Tror ni Nemo uppskattade mina ansträngningar? Tror ni han skuttade ut i köket när han kände lukten av denna mumsiga anrättning? Nej, han sniffade lätt på den färska puddingen och smakade sedan lite försiktigt, sedan gick han och lade sig i korgen. Tror vi får leta vidare efter det optimala godiset!
måndag 17 maj 2010
Semester och på kurs med Kurt
Vi hade sedan länge bokat semester de två första veckorna i maj. Med tanke på Nemos ankomst i vår familj låg den lite olyckligt i tiden men tack vare att den förra fodervärden erbjöd sig att ta hand om honom löste sig allt på bästa sätt. Vi längtade otroligt mycket, mer än vi kunnat ana, men vi oroade oss inte en sekund då vi visste att han hade det jättebra! Tack snälla C!!
När vi hämtade honom i lördags var vi lite oroliga att han inte skulle vilja följa med oss men han blev faktiskt glad- åtminstone spelade han ganska bra och vi gick på det. Hela helgen har varit en enda stor myspyshelg med långa promenader och många kramstunder.
Idag var det så dags för ensamträning igen, gick väl sådär. När husse kom hem på lunchen var tygstycket som legat över buren strimlat, nåväl, det kommer säkert. Han ylade i alla fall inte....
Ikväll var det så dags för Mammans eldprov- hundkursen! Bara tanken på att gå in i en lokal med 8 andra hundar kändes jättejobbig, men just den biten var helt ok. Att sällskapet sedan bestod av 7 hanar och en tik underlättade väl inte utbildningsron direkt, Nemo hade allt fokus på de övriga hundarna och Zipp Zero Nothing på mig. Oavsett om jag hade godis i munnen, framför hans nos eller på golvet- allt var lika ointressant. Vårt absoluta bottenresultat var övningen "av och på" med hjälp av leksak. Nemo är totalt likgiltig inför leksaker hemma och på kursen fanns det inte en chans. Det spelade ingen roll hur mycket jag apade mig- tur ingen filmade spektaklet.... Den enda övning vi lyckades någotsånär med var godisautomaten, dvs när jag skulle få honom att koppla ihop ett smackljud med godis och bokstavligen öste in godis i ett rasande tempo.
Lite knäckt är jag, men det är ju fem tillfällen kvar så det kanske är dumt att ge upp redan efter första gången. Här ska övas!!
Vi behöver komma på något som går att belöna med som han verkligen gillar, tips någon?
Kl 22.25: Måste få lägga till nå´t positivt. När vi nyss var ute för "sista kissen" gick Nemo okopplad och lydde minsta signal!! Han stannade så fort jag stannade, vände när jag vände och avbröt sitt sniffande när jag tyckte att det räckte. Förmodligen olycksfall i arbetet och orsakat av ren utmattning hos honom men ändå- det lättade mitt sinne lite i alla fall- det finns hopp även för mig!
När vi hämtade honom i lördags var vi lite oroliga att han inte skulle vilja följa med oss men han blev faktiskt glad- åtminstone spelade han ganska bra och vi gick på det. Hela helgen har varit en enda stor myspyshelg med långa promenader och många kramstunder.
Idag var det så dags för ensamträning igen, gick väl sådär. När husse kom hem på lunchen var tygstycket som legat över buren strimlat, nåväl, det kommer säkert. Han ylade i alla fall inte....
Ikväll var det så dags för Mammans eldprov- hundkursen! Bara tanken på att gå in i en lokal med 8 andra hundar kändes jättejobbig, men just den biten var helt ok. Att sällskapet sedan bestod av 7 hanar och en tik underlättade väl inte utbildningsron direkt, Nemo hade allt fokus på de övriga hundarna och Zipp Zero Nothing på mig. Oavsett om jag hade godis i munnen, framför hans nos eller på golvet- allt var lika ointressant. Vårt absoluta bottenresultat var övningen "av och på" med hjälp av leksak. Nemo är totalt likgiltig inför leksaker hemma och på kursen fanns det inte en chans. Det spelade ingen roll hur mycket jag apade mig- tur ingen filmade spektaklet.... Den enda övning vi lyckades någotsånär med var godisautomaten, dvs när jag skulle få honom att koppla ihop ett smackljud med godis och bokstavligen öste in godis i ett rasande tempo.
Lite knäckt är jag, men det är ju fem tillfällen kvar så det kanske är dumt att ge upp redan efter första gången. Här ska övas!!
Vi behöver komma på något som går att belöna med som han verkligen gillar, tips någon?
Kl 22.25: Måste få lägga till nå´t positivt. När vi nyss var ute för "sista kissen" gick Nemo okopplad och lydde minsta signal!! Han stannade så fort jag stannade, vände när jag vände och avbröt sitt sniffande när jag tyckte att det räckte. Förmodligen olycksfall i arbetet och orsakat av ren utmattning hos honom men ändå- det lättade mitt sinne lite i alla fall- det finns hopp även för mig!
torsdag 29 april 2010
Trygg i bur
Förra veckan var jag på väg att ge upp ensamhetsträningen (finns det nå´t sådant ord förresten?). Nemo bara pep och tog sig förbi gallret och var allmänt olycklig. Efter ett samtal med vår "hundkonsult", en fd kollega, införskaffades en stålgallerbur. Vi satte den innanför ytterdörren så Nemo fortfarande skulle kunna kolla ut genom fönstret. Han accepterade den direkt och la sig där så fort han kom in efter promenaden. I helgen hade vi, som ni förstår av tidigare inlägg, ingen chans att testa att lämna honom ensam- huset var ju fullt av folk hela tiden. I måndags låg Pappan sjuk i sovrummet som ligger högst upp, längst bort i huset. Där låg han alltså med dörren stängd och därför lät jag Nemo vara i hallen, utan kompostgaller, när jag lämnade tjejerna på morgonen. Tydligen hade inte Nemo koll på att husse var kvar, då hade han förmodligen sprungit upp och krafsat på dörren- han vill ju alltid vara där vi är. Han hade ylat ett par minuter och sedan varit helt tyst och när jag kom hem låg han i buren. Nemo alltså, inte husse! ;-)
Nåväl, när jag hämtade tjejerna lämnade jag honom igen. Den här gången ringde jag upp hemnumret så jag skulle kunna lyssna. På vad då kan man fråga, Nemo var knäpptyst hela tiden. Senare på dagen lämnade vi honom ensam i en och en halv timma, samma sak igen!!! Det var alltså en trygg bur som behövdes!
Tisdag och onsdag har vi jobbat som vanligt och Pappan har åkt hem på lunchen för att rasta Nemo. Vi har haft grannar på spaning men inte ett pip från vårt hus, inte ens när brevbäraren smällde i brevlådelocket!! HURRA!!!
Nåväl, när jag hämtade tjejerna lämnade jag honom igen. Den här gången ringde jag upp hemnumret så jag skulle kunna lyssna. På vad då kan man fråga, Nemo var knäpptyst hela tiden. Senare på dagen lämnade vi honom ensam i en och en halv timma, samma sak igen!!! Det var alltså en trygg bur som behövdes!
Tisdag och onsdag har vi jobbat som vanligt och Pappan har åkt hem på lunchen för att rasta Nemo. Vi har haft grannar på spaning men inte ett pip från vårt hus, inte ens när brevbäraren smällde i brevlådelocket!! HURRA!!!
måndag 26 april 2010
Trevlig hund!!
Igår bestämde vi ju oss för att bli fodervärdar på riktigt och då måste det till ett kontrakt. Dessutom måste Nemo "besiktigas" dvs en veterinär måste utfärda ett friskhetsintyg senast 7 dagar innan kontraktet undertecknas. Idag for vi därför till Djurkliniken. Veterinären Anna klämde och kände på hela Nemo, tittade både här och där och sedan fyllde hon i ett Besiktningsprotokoll. På alla punkter skrev hon UA (utan anmärkning). Längst ned fanns rubriken Övriga kommentarer. TREVLIG HUND!!
Visste vi väl redan!
Visste vi väl redan!
Elddop
I helgen har Nemo "testats" för fullt. Först var det släktkalas för Lilla M och hennes kusiner i lördags, på kvällen var Mormor hund- och barnvakt och Mormor är väldigt selektiv när det gäller hundar. För henne finns det bara två kategorier: Bra och Dåliga, de flesta tillhör kategorin Dåliga. Nemo charmade henne dock totalt och klassas alltså som Bra. Skönt!
På söndag förmiddag var det så dags för barnkalas för Lilla M med alla tjejer från dagis. Tio prinsessor i åldrarna 3-6 år stormade huset och allt man kan säga var att Nemo tog det med bättre ro än Mamman och Pappan. Han fick finna sig i att vara instängd bakom kompostgaller i gästrummet tills alla kommit in. En del av tjejerna var väldigt reserverade, en kort stund, men efter ett tag satt alla i gästrummet och klappade och pratade med Nemo, även de mest hundrädda! Tror vi skulle kunna ta bra betalt för att använda honom i terapi för att bota hundskräck! När leken var i full gång hittade vi Nemo i lugn och ro vilandes i dörröppningen, utanför kompostgallret!
Sammanfattningsvis klarade han och vi alla prövningar ganska hyfsat så på eftermiddagen beslutade vi tillsammans med Nemos ägare att prövotiden var över och Nemo kommer att stanna hos oss!!
På söndag förmiddag var det så dags för barnkalas för Lilla M med alla tjejer från dagis. Tio prinsessor i åldrarna 3-6 år stormade huset och allt man kan säga var att Nemo tog det med bättre ro än Mamman och Pappan. Han fick finna sig i att vara instängd bakom kompostgaller i gästrummet tills alla kommit in. En del av tjejerna var väldigt reserverade, en kort stund, men efter ett tag satt alla i gästrummet och klappade och pratade med Nemo, även de mest hundrädda! Tror vi skulle kunna ta bra betalt för att använda honom i terapi för att bota hundskräck! När leken var i full gång hittade vi Nemo i lugn och ro vilandes i dörröppningen, utanför kompostgallret!
Sammanfattningsvis klarade han och vi alla prövningar ganska hyfsat så på eftermiddagen beslutade vi tillsammans med Nemos ägare att prövotiden var över och Nemo kommer att stanna hos oss!!
torsdag 22 april 2010
Sömntuta!
onsdag 21 april 2010
Litet steg framåt
Idag har vi träffat Lapphundarna igen, väldigt nyttig träning för både Mamman och Nemo. Först kom de och hämtade oss och vi gick en lång omväg till rastgården utan att hundarna fick hälsa. Mamman fick en del goda råd och Nemo lugnade sig ganska snabbt och köpte läget. Han fick gå med halvlång lina och drog nästan ingenting efter en stund. Väl framme i rastgården släppte vi hundarna lösa och precis som förra gången så var snacket avklarat innan så de gick åt var sitt håll. Efter ett tag började de leka och rusa omkring och överraskande nog var tiken och Nemo jättebra kompisar, hon brukar tydligen hålla sig helt till "sin" hanne och vara den som markerar skarpast mot andra. Nu blev det istället hanen som tyckte att Nemo skulle hålla sig borta så Nemostackarn är nog lomhörd efter allt skällande. Hur som helst, goda kompisar var de alla tre, kunde t o m acceptera att U slängde ut godis som alla tre fick äta, huller om buller. På vägen hem gick de lugnt och stilla bredvid varandra.
Imorse fick Nemo vara ensam medan vi lämnade på dagis och skola, inget gnäll när vi kom inom hörhåll i alla fall. Efter den långa lekstunden lämnade jag honom ca 30 minuter för att hämta lite lunch. Tänkte att han var trött och inte skulle orka bry sig, men då var det lite skall och ylande när jag kom in på gatan. Han tystnade dock så snart jag närmade mig vår uppfart- det gör han alltid. Igår förmiddag var vi lite uppgivna men idag kändes det trots allt lite bättre.
Imorse fick Nemo vara ensam medan vi lämnade på dagis och skola, inget gnäll när vi kom inom hörhåll i alla fall. Efter den långa lekstunden lämnade jag honom ca 30 minuter för att hämta lite lunch. Tänkte att han var trött och inte skulle orka bry sig, men då var det lite skall och ylande när jag kom in på gatan. Han tystnade dock så snart jag närmade mig vår uppfart- det gör han alltid. Igår förmiddag var vi lite uppgivna men idag kändes det trots allt lite bättre.
måndag 19 april 2010
Träna Nemo att vara ensam....
....är inte det lättaste. Vi har försökt med att låta honom vara i gästrummet, funkade inget vidare. Han ville verkligen bara ut. Nu har vi bytt taktik- låter honom vara i hallen, stänger av till övriga huset med kompostgaller. Nemo är ju en klättrare och ett kompostgaller är inget hinder för honom, men vi chansar på att det är ytterdörren han vill åt. Det har ju varit dit han sökt sig när han lyckats öppna dörren. Vi har låtit honom vara i hallen, gått ut en liten stund, kommit tillbaka "för att hämta något", lämnat igen utan alltför stora hälsningsprocedurer. Efter två-tre gånger brydde han sig inte ens om att resa sig och sedan fick han vara ensam i tjugo minuter då Pappan hämtade tjejerna från dagis och skola. Verkar ha gått jättebra! Fortsatt träning följer imorgon.
På förmiddagen idag var Mamman, Lilla M och Nemo på långpromenad/cykeltur. Det blir minst en långpromenad på dryga timman varje dag, tror han gillar det. Nu på kvällen var vi ute på "sista kissen"-runda och när vi kom in på vår gatstump var det inga tvivel om att Nemo ville hem och sova- han gick raka vägen till vår trappa.
På förmiddagen idag var Mamman, Lilla M och Nemo på långpromenad/cykeltur. Det blir minst en långpromenad på dryga timman varje dag, tror han gillar det. Nu på kvällen var vi ute på "sista kissen"-runda och när vi kom in på vår gatstump var det inga tvivel om att Nemo ville hem och sova- han gick raka vägen till vår trappa.
söndag 18 april 2010
Jobbig men kul helg!
Igår började Mamman och Nemo dagen med en lååååång promenad. På vägen hem mötte vi ett hästekipage och vi satte oss ned för att låta det passera. Plötsligt svänger hela ardennerekipaget in på lilla vägstumpen där vi står och Nemo blev förståss riktigt rädd. Han backade ur sitt halsband och då blev Mamman rädd. Jag sa stanna och tack och lov- han stannade och lät mig lugnt, nåja, ta på kopplet igen! En liten seger för mänskligheten att han visade förtroende för mig!
Väl hemma fortsatte vi med "lämna ensam-projektet", gick väl sådär. Vi får öva vidare.
Kl1430 hade vi så date med U som eventuellt ska ta hand om Nemo när det kör ihop sig för vår familj. U har två finska lapphundar, en kastrerad hane och en tik och hon är riktigt duktig på det där med hundar och deras språk. Först fick hanarna mötas på var sin sida om ett stängsel. Nemo visade hur duktig han är på att klättra så U´s man K fick agera mänsklig staty för att hindra honom att klättra över.... Sedan gick vi en promenad, kopplade hundar och utan att låta dem hälsa. Så tog vi oss till den inhägnade hundrastgården som ligger ganska nära oss för att låta dem mötas på neutral mark. VI släppte in dem och döm om vår (ja, min och Pappans) förvåning när de drog åt var sitt håll för att minuten efter snusa på samma fläck! De hade nog "pratat" färdigt i trädgården. Efter ett tag började de busa och bråka lite om vem som skulle vara högst i rang, men det hela avlöpte riktigt bra!!
På kvällen lät vi Nemo gå okopplad från bilen och ut i trädgården för en kvällskiss. Då kom plötsligt grannens trötta labbe förbi och Nemo sprang dit. Det hela funkade jättebra och Mamman och Pappan skänkte U en tacksam tanke då hon gett oss självförtroende nog att låta hundarna klara sig själva. Det var en mycket trött familj som somnade fort på kvällen!
Idag har vi också haft en bra dag fylld av nya intryck. Redan kl 8 kom våra sommarhundar med Husse förbi på genomresa. Hundarna är en engelsk springer spanieltik på 5 år och en kastrerade hane,Stor Munsterländer, på 7 (?). De är världens goaste och för oss var det något av ett elddop- skulle vår hund bli godkänd? Hela vårt sommarliv bygger på att hundarna kan umgås. Det gick riktigt bra även om Nemo försökte jucka mot Munsterländern ett antal gånger, han kunde inte riktigt acceptera att han stod lägst i rang- han var ju trots allt på hemmaplan. Vi enades i alla fall om att det nog kommer att funka i sommar och därmed föll en stooooor sten från våra bröst. Nu är det bara att vara ensam som måste funka.
Vi var ute i stort sett hela dagen, promenerade och rensade rabatter. Tror Nemo är rätt trött idag också, han ligger på mattan och sover just nu.
Väl hemma fortsatte vi med "lämna ensam-projektet", gick väl sådär. Vi får öva vidare.
Kl1430 hade vi så date med U som eventuellt ska ta hand om Nemo när det kör ihop sig för vår familj. U har två finska lapphundar, en kastrerad hane och en tik och hon är riktigt duktig på det där med hundar och deras språk. Först fick hanarna mötas på var sin sida om ett stängsel. Nemo visade hur duktig han är på att klättra så U´s man K fick agera mänsklig staty för att hindra honom att klättra över.... Sedan gick vi en promenad, kopplade hundar och utan att låta dem hälsa. Så tog vi oss till den inhägnade hundrastgården som ligger ganska nära oss för att låta dem mötas på neutral mark. VI släppte in dem och döm om vår (ja, min och Pappans) förvåning när de drog åt var sitt håll för att minuten efter snusa på samma fläck! De hade nog "pratat" färdigt i trädgården. Efter ett tag började de busa och bråka lite om vem som skulle vara högst i rang, men det hela avlöpte riktigt bra!!
På kvällen lät vi Nemo gå okopplad från bilen och ut i trädgården för en kvällskiss. Då kom plötsligt grannens trötta labbe förbi och Nemo sprang dit. Det hela funkade jättebra och Mamman och Pappan skänkte U en tacksam tanke då hon gett oss självförtroende nog att låta hundarna klara sig själva. Det var en mycket trött familj som somnade fort på kvällen!
Idag har vi också haft en bra dag fylld av nya intryck. Redan kl 8 kom våra sommarhundar med Husse förbi på genomresa. Hundarna är en engelsk springer spanieltik på 5 år och en kastrerade hane,Stor Munsterländer, på 7 (?). De är världens goaste och för oss var det något av ett elddop- skulle vår hund bli godkänd? Hela vårt sommarliv bygger på att hundarna kan umgås. Det gick riktigt bra även om Nemo försökte jucka mot Munsterländern ett antal gånger, han kunde inte riktigt acceptera att han stod lägst i rang- han var ju trots allt på hemmaplan. Vi enades i alla fall om att det nog kommer att funka i sommar och därmed föll en stooooor sten från våra bröst. Nu är det bara att vara ensam som måste funka.
Vi var ute i stort sett hela dagen, promenerade och rensade rabatter. Tror Nemo är rätt trött idag också, han ligger på mattan och sover just nu.
lördag 17 april 2010
Vi har Hittat Nemo!
Det här är historien om en helt vanlig familj, med helt vanliga människor som träffat en helt vanlig hund! Eller också är det en helt unik familj som stött på en helt unik hund. Det beror helt på hur man ser det.
Familjen består i alla fall av Pappan, Mamman, Stora J och Lilla M. Vi har precis som många andra familjer haft en diskussion kring det där med hund. Flickorna och Mamman har varit för, Pappan har, åtminstone utåt, hållit en mer negativ profil. Alltså behövdes list, kvinnlig list. Planen såg ut som följer:
Vi lägger införskaffandet av hund till ett datum låååångt fram i tiden, typ om några år. Tightar så till väntetiden till att gälla till nästa sommar. "Åh, då har vi ett helt år på oss att gå på utställningar, välja ras och förbereda oss".
Så, en helt vanlig söndag, "råkar" vi hitta en annons för Svenska Spaniel och retrieverklubbens utställning i Bohus. "Vi kan ju åka dit och kolla lite, vi hamnar ju alltid bland retrievers och spaniel när vi pratar ras".
Väl i Bohus gav det ena det andra och när vi var klara var vi ganska överens om att en Welsh springer spaniel skulle det nog få bli.....
På vägen hem ställdes frågan lite i förbifarten- "vad är den stora skillnaden att vänta ett år mot att skaffa hund redan i sommar? Nu kan vi ju vara långlediga och vad är det som hinner lösa sig till nästa höst som vi inte skulle kunna lösa i år? Hm, egentligen inget, vi kan ju börja spana".
Måndag eftermiddag dök annonsen upp och på långfredagen var vi på Werinas kennel i Svenljunga för att träffa Nemo!
En vecka senare flyttade han in!!
Familjen består i alla fall av Pappan, Mamman, Stora J och Lilla M. Vi har precis som många andra familjer haft en diskussion kring det där med hund. Flickorna och Mamman har varit för, Pappan har, åtminstone utåt, hållit en mer negativ profil. Alltså behövdes list, kvinnlig list. Planen såg ut som följer:
Vi lägger införskaffandet av hund till ett datum låååångt fram i tiden, typ om några år. Tightar så till väntetiden till att gälla till nästa sommar. "Åh, då har vi ett helt år på oss att gå på utställningar, välja ras och förbereda oss".
Så, en helt vanlig söndag, "råkar" vi hitta en annons för Svenska Spaniel och retrieverklubbens utställning i Bohus. "Vi kan ju åka dit och kolla lite, vi hamnar ju alltid bland retrievers och spaniel när vi pratar ras".
Väl i Bohus gav det ena det andra och när vi var klara var vi ganska överens om att en Welsh springer spaniel skulle det nog få bli.....
På vägen hem ställdes frågan lite i förbifarten- "vad är den stora skillnaden att vänta ett år mot att skaffa hund redan i sommar? Nu kan vi ju vara långlediga och vad är det som hinner lösa sig till nästa höst som vi inte skulle kunna lösa i år? Hm, egentligen inget, vi kan ju börja spana".
Måndag eftermiddag dök annonsen upp och på långfredagen var vi på Werinas kennel i Svenljunga för att träffa Nemo!
En vecka senare flyttade han in!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)