Så är vi i sommarparadiset igen, fast den här gången är det höst, ordentlig höst. Just nu blåser det halv storm utanför fönstret och regnet kommer och går. Här inne är det dock varmt och gott, brasan sprakar i kaminen och vi har just ätit en försvinnande god portergryta. Det går ingen nöd på oss alls!
Vi har haft sällskap av sommarkompisarna ett par dagar, de åkte i förmiddags så just nu deppar Nemo. De har så himla kul de där tre. Nu är det lite för kallt för att vara ute längre stunder men istället har vi dörrarna öppna till trapphuset och så springer hundar och ungar fritt mellan våningarna. Kollo när det är som bäst!
Vi har fiskat hummer, ja vi och vi- de som haft stadiga fötter har varit ute och vittjat tinorna. Jag var med en gång då solen sken (!) och det var näst intill vindstilla. Kanske var därför vi inte fick nå´t den gången. Tre humrar blev det totalt, och en förfärlig massa krabbor. De sistnämnda var mest geggiga och sörjiga inuti så vi åt bara klorna. Den kväll då det var uppehåll dukade mammorna upp en kvällsbuffé nere vid badplatsen med hummer, champagne, äppelkaka och varm choklad. Papporna lurade ut alla barn, inklusive två lånebarn, för en kvällspromenad med hundarna. När de kom runt hörnet möttes de av alla tända ljus som vi ställt ut i klippskrevor och på bordet. Som vanligtblev det lite Norénvarning. Den här gången var det ett par förbipasserande hundar som stressade Nemo, en trött femåring och en ond fot som ställde till det. Vi väljer dock att glömma de tråkiga delarna och enas om att det var en riktigt mysig kväll!
Grannarnas underbara Bracco italiano löper och vi kan säga att viljan är det inget fel på hos Nemo, känns lovande inför stundande arbete. Vi hoppas att Humlan är lika villig.
