måndag 7 juni 2010

En hungrig hund är en lydig hund!

Vi har en ny hund!! Igår såg vi sidor hos Nemosen som vi inte sett förut; han var livligare, busigare och ändå mer lydig och tillgiven. Grissvansen blev plötsligt jättegod, typ bästa go´a grejen någonsin! Han gnagde och bar omkring på den, stolt som en tupp! Roligast såg det ut när kinden stod rakt ut eftersom han "knött" in sista biten på tvären.......
Att hoppa upp och mysa i tjejernas sängar var en annan ny, rolig idé- gillades av alla (utom möjligen av de förståndiga föräldrarna). Vi var nere och tog ett kvällsdopp i sjön, då simmade och dök Nemo som en tokig. Han fick springa lös och fintade Mamman vid ett tillfälle då de busade med en boll- när bollen kastades åt ena hållet stack Nemo oväntat rakt åt andra hållet. Ett rejält morr från Pappan fick tack och lov stopp på honom.
Nu tolkar jag in människokänslor, men det känns som vi nått en ny nivå av samförstånd. Det verkar som han accepterat oss en anings mer, inte minst kändes det så idag när Pappan kom hem för lunchpromenaden och senare när Mamman kom hem från jobbet. Båda gångerna blev Nemo jätteglad, men på ett mer sansat sätt. Han blev inte riktigt lika tokglad och hoppig utan gosade och la sig ner för att bli klappad.
Han tycks ha förstått att vi faktiskt har för avsikt att komma tillbaka varje gång vi går-
eller så var det bara en tillfällighet ;-)

Ikväll var det så dags för prövningen med stort P igen- hundkursen. Och döm om min förvåning- det blev succé!! Sist hörde jag hur vår instruktör tipsade en annan familj om att låta bli kvällsmaten innan kursen så att hunden skulle bli lite mer på hugget. Aha, det provar vi tänkte jag och det är bara att konstatera- en hungrig hund är en lydig hund! Nu var det i och för sig övningar som vi är rätt bra på i vanliga fall, inkallning, "sitt kvar", "stanna" och följa med vid svängar, men riktigt så fint har Nemo nog aldrig följt mig förut. Jag fick t o m kasta iväg en köttbulle för att få iväg honom så jag kunde träna "stanna"!
Allra mest stolt var jag nog när vi tränade "sitt kvar". Det gick h u r b r a s o m helst! Funkade oavsett om jag hoppade, dansade, drog gräs eller gjorde nå´t annat bus och detta trots miljön. T o m "ligg" från avstånd gick bra. Senare försvårade vi övningen genom att locka in hundarna i "fotläge", följt av "sitt" och så skulle vi rusa iväg ifrån dem. Inga problem, Nemo satt kvar som ett ljus!! Heja C som tränat honom så bra tidigare, nu börjar vi äntligen komma i takt.

1 kommentar:

  1. Är ni säkra på att Nemo inte är en terrier? Terriermentaliteten innebär bl.a (åtminstone cairnmentaliteten) att man egentligen kan precis allting. Man har bara inte lust alla gånger...Att skapa lust till lydnad är personernas stora utmaning. Köttbullar är många gånger ett bra sätt att skapa lust, men inte ens det räcker alla gånger. Som förare gäller det att ha ett STORT förråd med fantasi för att vara en intressant och kul ledare som det är värt att följa i alla väder. Få människor är så uppfinningsrika - jag är det inte och har därför en hund som ibland är en stjärna för att nästa gång ha "glömt" precis allt...

    SvaraRadera