Sommarkompismöte och löptikar

I torsdags natt kom sommarkompisarna, en engelsk springer spanielfröken på 4år och en stor munsterländer på 7! Vi släppte ihop alla tre på innergården och lät dem rusa av sig- funkade jättebra. I fredags morse var det som om de känt varandra hela livet- de växlade mellan fullständig vila och rasande busrusningar och hade superkul.

Superkul var det dock inte för Mamman när Nemo helt plötsligt öppnade porten och sprang ut med de andra två i tätt följe. Helt plötsligt skriker J att hundarna är borta och jag rusade ut på gatan, iklädd morgonmyskläder och med håret på ända. Det brukar aldrig vara en människa på gatan men naturligtvis så var där nu massor av folk och alla pekade och hojtade. Nemo hade sprungit rakt bort till grannarnas grind- innanför den fanns nämligen en löpande labbetik. Jag kallade snabbt in alla hundar, bad så mycket om ursäkt och drog igen porten. Typiskt, jag som så sent som kvällen innan bedyrat att Nemo bara öppnade dörrar om han var ensam och ville ut till oss...... Det är alltså så här det är att ha en okastrerad hane med löptikar inom lukthåll. Vi får nog fixa till något så han inte kommer åt handtaget. Tur ändå att ön är så gott som bilfri!