Veckan har varit rätt intensiv för människorna i familjen; studentuppvaktning, festförberedelser och jobbiga jobb. I måndags var jag (Mamman) ledig. Vi tog en lång promenad med lapphundarna- även den här gången lät vi hundarna gå utan att hälsa. Nemo var frustrerad först, men det gick snabbare över än förra gången. Efter en stund var de helt obekymrade och kom ibland riktigt nära utan att bry sig. När vi så kom bort till en stor äng kopplade jag loss Nemo när han inte märkte det. U´s hundar var redan lösa och efter en liten stund upptäckte de att de kunde, och fick, hälsa. Det blev riktigt bra, de hälsade och busade och skötte det alldeles utmärkt. Vid ett tillfälle rusade alla tre iväg utom synhåll- jag kände hur pulsen steg lite men när jag visslade (obs- jag kunde :-) ) och ropade till kom Nemo tillbaka som ett skott!! Efter det kom han tillbaka lite då och då för att kolla på mig- på eget initiativ! Kände mig jätteglad!!
Hundkursen gör ingen människa glad dock. Där funkar ingenting, jo förresten, att gå fot gick faktiskt rätt ok. Mest positivt var att ledaren lyckades få igång honom med hjälp av en grästuva. Jag förstod att jag kanske måste göra mig mer intressant och rolig, så i fortsättningen, om ni ser någon galning som springer omkring och kastar sig på marken helt omotiverat eller gör konstiga hopp så bli inte oroliga- det är nog bara jag som lockar på Nemo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar