Igår började Mamman och Nemo dagen med en lååååång promenad. På vägen hem mötte vi ett hästekipage och vi satte oss ned för att låta det passera. Plötsligt svänger hela ardennerekipaget in på lilla vägstumpen där vi står och Nemo blev förståss riktigt rädd. Han backade ur sitt halsband och då blev Mamman rädd. Jag sa stanna och tack och lov- han stannade och lät mig lugnt, nåja, ta på kopplet igen! En liten seger för mänskligheten att han visade förtroende för mig!
Väl hemma fortsatte vi med "lämna ensam-projektet", gick väl sådär. Vi får öva vidare.
Kl1430 hade vi så date med U som eventuellt ska ta hand om Nemo när det kör ihop sig för vår familj. U har två finska lapphundar, en kastrerad hane och en tik och hon är riktigt duktig på det där med hundar och deras språk. Först fick hanarna mötas på var sin sida om ett stängsel. Nemo visade hur duktig han är på att klättra så U´s man K fick agera mänsklig staty för att hindra honom att klättra över.... Sedan gick vi en promenad, kopplade hundar och utan att låta dem hälsa. Så tog vi oss till den inhägnade hundrastgården som ligger ganska nära oss för att låta dem mötas på neutral mark. VI släppte in dem och döm om vår (ja, min och Pappans) förvåning när de drog åt var sitt håll för att minuten efter snusa på samma fläck! De hade nog "pratat" färdigt i trädgården. Efter ett tag började de busa och bråka lite om vem som skulle vara högst i rang, men det hela avlöpte riktigt bra!!
På kvällen lät vi Nemo gå okopplad från bilen och ut i trädgården för en kvällskiss. Då kom plötsligt grannens trötta labbe förbi och Nemo sprang dit. Det hela funkade jättebra och Mamman och Pappan skänkte U en tacksam tanke då hon gett oss självförtroende nog att låta hundarna klara sig själva. Det var en mycket trött familj som somnade fort på kvällen!
Idag har vi också haft en bra dag fylld av nya intryck. Redan kl 8 kom våra sommarhundar med Husse förbi på genomresa. Hundarna är en engelsk springer spanieltik på 5 år och en kastrerade hane,Stor Munsterländer, på 7 (?). De är världens goaste och för oss var det något av ett elddop- skulle vår hund bli godkänd? Hela vårt sommarliv bygger på att hundarna kan umgås. Det gick riktigt bra även om Nemo försökte jucka mot Munsterländern ett antal gånger, han kunde inte riktigt acceptera att han stod lägst i rang- han var ju trots allt på hemmaplan. Vi enades i alla fall om att det nog kommer att funka i sommar och därmed föll en stooooor sten från våra bröst. Nu är det bara att vara ensam som måste funka.
Vi var ute i stort sett hela dagen, promenerade och rensade rabatter. Tror Nemo är rätt trött idag också, han ligger på mattan och sover just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar