måndag 17 maj 2010

Semester och på kurs med Kurt

Vi hade sedan länge bokat semester de två första veckorna i maj. Med tanke på Nemos ankomst i vår familj låg den lite olyckligt i tiden men tack vare att den förra fodervärden erbjöd sig att ta hand om honom löste sig allt på bästa sätt. Vi längtade otroligt mycket, mer än vi kunnat ana, men vi oroade oss inte en sekund då vi visste att han hade det jättebra! Tack snälla C!!
När vi hämtade honom i lördags var vi lite oroliga att han inte skulle vilja följa med oss men han blev faktiskt glad- åtminstone spelade han ganska bra och vi gick på det. Hela helgen har varit en enda stor myspyshelg med långa promenader och många kramstunder.
Idag var det så dags för ensamträning igen, gick väl sådär. När husse kom hem på lunchen var tygstycket som legat över buren strimlat, nåväl, det kommer säkert. Han ylade i alla fall inte....
Ikväll var det så dags för Mammans eldprov- hundkursen! Bara tanken på att gå in i en lokal med 8 andra hundar kändes jättejobbig, men just den biten var helt ok. Att sällskapet sedan bestod av 7 hanar och en tik underlättade väl inte utbildningsron direkt, Nemo hade allt fokus på de övriga hundarna och Zipp Zero Nothing på mig. Oavsett om jag hade godis i munnen, framför hans nos eller på golvet- allt var lika ointressant. Vårt absoluta bottenresultat var övningen "av och på" med hjälp av leksak. Nemo är totalt likgiltig inför leksaker hemma och på kursen fanns det inte en chans. Det spelade ingen roll hur mycket jag apade mig- tur ingen filmade spektaklet.... Den enda övning vi lyckades någotsånär med var godisautomaten, dvs när jag skulle få honom att koppla ihop ett smackljud med godis och bokstavligen öste in godis i ett rasande tempo.
Lite knäckt är jag, men det är ju fem tillfällen kvar så det kanske är dumt att ge upp redan efter första gången. Här ska övas!!
Vi behöver komma på något som går att belöna med som han verkligen gillar, tips någon?


Kl 22.25: Måste få lägga till nå´t positivt. När vi nyss var ute för "sista kissen" gick Nemo okopplad och lydde minsta signal!! Han stannade så fort jag stannade, vände när jag vände och avbröt sitt sniffande när jag tyckte att det räckte. Förmodligen olycksfall i arbetet och orsakat av ren utmattning hos honom men ändå- det lättade mitt sinne lite i alla fall- det finns hopp även för mig!

3 kommentarer:

  1. Hej!..Pipråttor i skinn små till katter har en enormt bra effekt på Humlan. Det går åt många men det är det värt:-)..Hon har blivit hungrigare efter valparna med pipråttor ÄR kul. torkad lever kan vara något..Man köper färsk som man kokar tills den är genom kokt. Skär i små bitar in för torkning i ungnen på 50 grader med en kniv i luckan så det kommer in luft.Det räcker med att skaftet sitter fast lagomt stort luftintag.Torka kanske i en timma kolla lite ska ara segt när det är klart vissa bitar blir mer torra än sega..Förvaras i frysen.

    SvaraRadera
  2. Humlan är typen som körfast vill bara fram till saker som står ..en ryggsäck kan det vara hon är då jätte svår att avleda medans man bara prtar lite med Myran så släpper hon allt för mig..Dom är så olika.Man måste hitta Nemos och Humlans svaga länk och har man då inte haft den första tiden tillsammans när dom är valpar så tar det lika lång tid att hitta den som för en valpköpare .HUR är jag roligast ?? minst ett år får ni räkna med att det tar att lära känna honom det är samma sak med en ny lite valp..Man måste växa ihop..Har inte Cecilia något förslag?? Hur fick hon honom trotts allt så bra och lydig som han är.Vi tyckte han var jätte duktig

    SvaraRadera
  3. Får fortsätta att testa oss fram med andra ord- leverpastej var inte helt fel.
    Enda gången han vill leka är efter en långpromenad och då är han riktigt sprallig och jagar tex en frisbee, sedan är det som att trycka på en knapp och så är det slut för den här gången. Helt ok i och för sig.
    Har fått massa tips av C men det verkar som det mesta var kul/gott för att Svea ville ha det- när konkurrensen försvann så var det egentligen inte så kul!
    Precis som du skriver så är Nemo jätteduktig och lydig, vi vill bara känna att det är vårt samarbete som ger önskade reaktioner så vi vet att vi kan lita på honom i olika situationer. Det är ju trots allt så att lydnad är en färskvara.... Jag anar små framsteg vad gäller kontakten bara den här veckan, har varit väldigt noga när vi varit ute och gått. Visst är det så att tiden kommer att ge resultat.

    SvaraRadera